Feberflickan är en skildring av en familj i sönderfall, både bildligt och bokstavligt. Det handlar om vad som finns kvar när alla gränser passerats. Det är en tragedi, en mörk men subtil historia om det allra värsta.

Boken handlar om Luna som rör sig i huset där hennes far och en kvinna, som Luna aldrig kallat något annat än ”hon”, ligger döda. Läsaren får en tydlig bild av det Luna gör, men hennes tankar är febrigt oskarpa. Genom hela romanen finns det en gräns mellan det som är och det som har varit, mellan det som görs och det som tänks.

Texten kan läsas som en deckargåta där delarna ska summeras och ge bilden av en helhet, men den är också som en inträngande skildring av en person som inte entydigt är vare sig förövare eller offer.