Två kvinnor, båda poeter, möts på ett universitet och flyttar ihop. Deras värld är surrealistisk och drömlik. I deras trädgård kan man dricka sten och kolsyrade skuldkänslor.

Här finns också geléterräng, ett hav som delvis är fiktivt och ett ombonat träsk. Den skygga Stina beundrar den intensiva Violencia, men skräms också av hennes oberäknelighet och vulkanhermeneutiska sjukdom.


Det här är en prosalyrisk berättelse om stark vänskap, grymhet, det friska, det sjuka och om passionen för poesi.