Det lilla fiskeläget Råå var utan minsta tvekan en idyll. Men kvinnan som denna kväll satt på förarsätet i bilen på en av Råås smågator, med överkroppen lutad i sned vinkel mot passagerarstolen och huvudet vilande mot dess nackstöd, hade inget som helst idylliskt över sig.

Hon stirrade framför sig mot ett okänt fjärran, och den öppna munnen gav ansiktet ett märkligt, lätt förvånat uttryck hon var död.

Kriminalkommissarie Joakim Hill tänkte att hon var mycket vacker, och hans kollega Gårdeman tänkte precis detsamma. Trots den onaturliga förvridenheten nu, måste hon utan tvekan ha varit mycket tilldragande. Och dessutom alldeles för ung för att bara dö så där rätt upp och ner.

Hill kände den där objudna känslan av sorg gripa tag om honom när han försiktigt böjde sig in i bilen för att studera henne på närahåll. Vad han såg när han riktade ficklampan in i kupén gjorde definitivt inte saken lättare. Hon måste ha varit i åttonde månaden minst!