Dambudzo Marechera (1955-1987) anses allmänt som den viktigaste författaren från Zimbabwe, men kanske också den mest kontroversiella.
Var han schizofren eller bara självdestruktiv, narcissistisk eller bara plågad av alltför stort tvivel på sin egen förmåga? Hans vän och levnadstecknare Flora Veit-Wild jämför honom med Hölderlin, Kafka, Villon och Rimbaud och beskriver honom som följer bara några månader innan han dör:
”Marecheras författarskap stör tanken, det spränger sönder realiteter och tankemönster och hittills tagits för givna. På samma gång skapar det bilder av slående skönhet och klarhet och öppnar nya horisonter och dimensioner för att känna, förstå och uppleva liv, som skiljer honom från alla andra afrikanska författare och ger honom en speciell roll och betydelse i modern afrikansk litteratur”.
Novellsamlingen Ensamhetens hud är översatt av Roy Isaksson.

Postumt utgiven samling av material ur Dambudzo Marecheras, 1952-1987, efterlämnade texter, skrivna de sista åren av hans liv då han återvänt till det befriade Zimbabwe. Här återfinns noveller, pjäser och poesi. Alla texter är präglade av M:s egensinniga stilistik som obekymrat rör sig mellan ett osentimentalt gatans språk och det experimentella och absurdistiska