»Det kan verka som att allt gått i lås. Terapin har hjälpt. Man träffar en bra man. Får barn. Man blir rik. Man blir lycklig.

Först var man dålig sedan blir man bra.

Jag kan beskriva livet som i Amazing Grace. Jag var tappad. Nu är jag funnen. Även om det också är sant är du kvar. Det river i mig.«

D e kroniskt handlar om kroppen som valuta. Om tid som går baklänges. Ungdomens idioti. Berättelsens joddlande tjatter. Kärnfamiljens dörrar. Jordplattorna som rör sig. En amputerad arm som slänger en rosa blomma i en pöl i en parallell verklighet. Att äga en pundare, men ingen annan. Palmes chilenare. Klonade uskor. Barnet som styr världen. I smyg.
I korridorerna på Huddinge sjukhus, dödsljungen på Järva, knarkrondellen i Malmö skriver Caroline Ringskog Ferrada-Noli smärtans genealogi.