Lea och Jelena. Och en sommar som förändrade allt. När Leas pappa träffar Zofia får Lea en syster. Lea dras till den obändiga och självständiga Jelena – hon är allt det som Lea inte är. På ovanvåningen i radhuset uppstår en klaustrofobisk värld där gränser och kroppar utforskas och görs våld på. Allt medan de vuxnas ögon är riktade någon annanstans och sommaren utanför bara pågår.

”Jag tänker ofta på radhuslängan. På Jelenas händer. På heltäckningsmattan utanför hennes rum som var mjuk och pressades upp mellan tårna. Jelenas rum var till vänster, mitt till höger. I mitten, ett blått badrum, ett avgrundsdjup. Jelena kallade färgen för horblå.”